Tänk hur människor har påverkat oss och påverkar oss igenom hela livet.

Hur det har fått oss att känna och hur de får oss att känna på olika sätt.

Möten sätter helt klart sina spår.

Vissa möten blir längre vissa blir kortare.

Kanske är det kortaste mötet som påverkar dig mest.

Möten följer oss.

Vissa möten bär vi med oss igenom hela livet.

De finns alltid kvar i minnen.

De starka mötena.

Både negativa och postiva.

Ett möte som har ett eller annat sätt blivit betydelsefullt.

Jag önskar inte bort några möten idag.

Idag är jag glad för alla de möten jag har fått uppleva.

De har liksom lärt mig något på min resa.

De har i slutändan stärkt mig.

Har börjat måla lite igen.

Avkoppling. Healande*

..................................................
..................................................
.

Har varit hemma oss mamsen ett par dagar, jag & Emira.

Johan har jobbat och jobbar fortfarande...

han jobbar minsan mycket när han jobbar.

Det är alltid avkopplande att vara hos mamma & Linus på landet, jag älskar landet!

Jag känner mer och mer för hus, och att få inreda!

Tänk att få inreda och göra precis som man själv vill utan att behöva tänka efter om man får eller ej.

Jag känner att jag behöver har närmre till naturen, den liksom kallar! 

Johan trivs mer att bo i lägenhet än vad jag gör, han har gjort det så länge att han inte känner samma behov som jag.

När vi väl börjar kolla på hus eller hittar ett hus som faller oss i känsla så blir han minst lika uppspelt som jag.

Jag vill ha mitt skaparrum där färg, penslar, dukar och pyssel kan få stå framme alltid.

En plats som är tillför skapande.

En plats man kan försvinna till i alla lägen.

En plats att hämta inspiration och energi i.

Å* jag vill finna mitt hus!

Ett helt år har gått och vår lilla tjej blir 1 år imorgon.

Nu för ungefär ett år sedan låg jag kämpandes med värkar i väntan på lillängel äntligen skulle komma.

Klockan 02:42 bestämde sig äntligen efter lång väntan och kämpande vår lilla tjej för att komma ut. Hon vägde 3785g och var 48 cm lång och gud så vacker hon var denna lilla skapelse som helt plötsligt låg på min mage och kollade upp på mig med sina små kisande ögon.

Tårar,skratt,trötthet och glädje om vartannat. Det var nästan som att  den otroliga tröttheten man kände helt plötsligt bara försvann och intogs utav ett fantastiskt lyckorus och det man gjorde var att studera denna lilla skapelse.

Den stoltheten man kände så var helt enorm, tänk att hon är vår. ett utav de störstA minnena är dagen då vi skulle lämna sjukhuset för att bege oss hem till vårt eget hem. Då hade vi varit i en skyddad liten värld omringad utav personal i 2 dygn, men nu var det faktiskt tid att åka hem till verkligheten och detta lilla knyte skulle vi ta med oss hem.

Vi klädde på henne sin nalleoverall och satte ner henne i sin bilstol.

Det var en speciell känsla att hon faktiskt skulle med oss hem och att hon faktiskt var vår, och skulle hädanefter inte klara sig utan oss. Det var så overkligt men ändå så naturligt och så verkligt.

Hon sov hela vägen hem och fortsatte sen sova en lång stund när vi hade lagt ner henne i sin egen säng... det var som att hon kände trygghet direkt, det var hennes hem. Johan gick runt och filmade hela lägenheten den dagen precis som det såg ut då...den filmen ska vi visa henne en dag!

Just nu sussar hon i sin säng, helt ovetandes om att det är hennes alldra första riktiga födelsedag imorrn. Vi ska ha en mysig dag bara vi familjen*. På söndag blir det 1 års kalas med familj och vänner.

Emira ska minsan få smaka tårta för första gången!

Hon är en helt fantastiskt liten människa som skänker så mycket glädje var dag och sådan enorm kärlek. Livet har fått en helt annan mening sedan hon kom och varje dag känns helt ovärderlig. Vi skrattar, busar, lär och allt som hör till livet.

Hon är så älskade utav många, och så många små olika smeknamn har hon fått.

**************Mira, Miris, Bullen, Loppan, Grodan, Myran, lillängel*****************

Hipp Hiipp HURRA för imorrn är det vår lillängels födelsedag!

Jag skulle kunna säga att jag har stängt in mig själv den senaste tiden...

det kommer perioder då lusten liksom försvinner och energin tar slut.

Jag slutar aldrig förundras hur jag fungerar som människa och varför det ska vara så komplicerat imellanåt.

Jag är egentligen inte alls komplicerad och det skulle inte alls behöva vara så svårt, men det blir det, och det blir det gång på gång!

Jag slits mellan tankar och handling och stannar någonstans mitt i mellan, varken eller skulle man fint kunna säga.

Jag står stilla liksom!

Jag är för feg ibland och den sidan är något jag skulle önska försvann.

Det är fantastiskt att vara mamma och att vara MAMMA.

Det är det vackraste jag vet, men det känns viktigt att inte bara vara mamma!

Det känns viktigt att få vara jag, bakom mamma!

Det är nog lätt att man glömmer bort, man glömmer bort att ge näring åt hela det som är jag.

..................................................

...............................................

Vår lillängel fyller snart 1 år!

Jag kan knappt förstå att det snart är ett år sedan hon såg rakt in i mina glädjetårfyllda ögon och för första gången mötes våra blickar!

Det var så bekant så bekant men ändå så Nytt*,

en obeskrivlig känsla som jag inte kan beskriva mer i ord. 

Nu lever hon här tillsammans med oss! Vi är en liten familj, och oj så underbar!

Ibland kommer man på sig själv hur självklart allt har blivit och hur självklart det är att hon traskar runt här hemma och är en utav oss.

Men så tänker man till och inser att det inte alls är en självklarhet utan en fanstisk gåva att få ha en sådan liten ängel i sitt hem, och att jag får vara hennes mamma.

Det är den finaste gåva jag har fått*

Hon är vår lillängel!

..................................................

................................................

En resa-Ett äventyr-En dröm-En verklighet

så blev det några ord efter en lång tid*