Ibland är det som om hela jag som person, människa, själ och allt som är jag sätts på paus.

Det börjar med en smygande känsla av att inte ha lust till något speciellt, till att sedan övergå i att hela kroppen skriker inom mig att det är dags för en paus och detta leder i sin tur till "totalt viloläge".

Det är som att kroppen behöver vila för att kunna få ny kraft och för att åter börja blomma. 

När mitt själsliga jag "mitt andliga jag" tar en break känner jag mig inte hel, och denna känslan kommer för att hämtar all min entusiasm och glädje till att skriva, läsa, skapa, fynda ifrån mitt inre.

Förr hade jag svårt att förstå varför allt blev sådär "trist" och varför jag inte kände för något, och varför denna känslan bara kunde komma sådär plötsligt och smygande som från en klar blå himmel.

Idag är det bara till att acceptera den känslan och vara i den, "i totalt viloläge" tills kroppen åter börjar få ny energi igen.

Samma känsla kan komma när jag har varit på något nytt ställe med mycket nya människor, då kommer en ordentlig trötthetskänsla inom mig utav alla intryck, känslor och energier att jag måste få vila...

jag måste helt enkelt ta en paus.

-Haha* jag sitter här och skratta lite för mig själv när jag skriver och undrar hur tusan någon annan ska kunna förstå vad jag skriver när jag själv har sjudundrandes svårt att förstå det själv.

Ja! det är verkligen en sak att ha tankar, känslor inom sig och en HELT annan sak att få ner det i ord och sedan dessutom försöka få någon annan att förstå vad man menar.

Egentligen har det ingen stor bestydelse om ni förstår eller inte men det är alltid roligt om någon kommenterar och kanske känner igen sig själv i det man skriver.

Så nu har jag minsan haft en sådan paus ett tag och hämtat lite ny "frisk luft" :).

..................................................

..................................................

.......................................

-*Lillängel*

har varit sjuk, men nu idag är hon mycket piggare och är ute på en promenad med pappa för första gången på länge....

De är i parken och matar ankorna! *

*jag älskar er min lilla fina familj*

..................................................

..................................................

.......................................

 

Jeanette

17 september 2009 08:11

Hej mys Emma!
Jag förstår hur du menar!
Och ibland , för att komma underfund och kunna sätta fingret på saker, så behöver man först kanske prata om det, skriva eller/ och vända och vrida lite, så rätt som det är så-Aha! =)
Härligt att du skriver som du gör-det är du! Inget läggs till, inget förfinat, inget dras ifrån....Go girl =)
Och när jag läser...så hjälper du mig också....jag reflekterar och kommer kanske till en liten insikt.

Tack!
Du är värd ditt goda, kärleksfulla liv !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns en stor längtan inom mig. En längtan som har funnits där länge. Min rädsla för att misslyckas och tvivel på mig själv har gjort att jag ej har känt mig redo. Idag känner jag vilken väg jag kommer att gå, det finns ingen annan väg. ...

Tänk hur människor har påverkat oss och påverkar oss igenom hela livet. Hur det har fått oss att känna och hur de får oss att känna på olika sätt. Möten sätter helt klart sina spår. Vissa möten blir längre vissa blir kortare. Kanske är det...

Har börjat måla lite igen. Avkoppling. Healande*   ..........................................................
...........................................   Har varit hemma oss mamsen ett par dagar, jag & Emira. Johan har jobbat och jobba...

          Ett helt år har gått och vår lilla tjej blir 1 år imorgon. Nu för ungefär ett år sedan låg jag kämpandes med värkar i väntan på lillängel äntligen skulle komma. Klockan 02:42 bestämde sig äntligen efter lång väntan och kämpand...

      Jag skulle kunna säga att jag har stängt in mig själv den senaste tiden... det kommer perioder då lusten liksom försvinner och energin tar slut. Jag slutar aldrig förundras hur jag fungerar som människa och varför det ska vara så komp...