Senaste inläggen

Av Emma Andersson - 3 februari 2010 21:29

Det finns en stor längtan inom mig.

En längtan som har funnits där länge.

Min rädsla för att misslyckas och tvivel på mig själv har gjort att jag ej har känt mig redo.

Idag känner jag vilken väg jag kommer att gå, det finns ingen annan väg.

Jag funderar inte längre vad andra tycker eller tänker om det jag vill med mitt liv.

Jag känner starkt att de människorna som verkligen vill ha mig i sitt liv kommer också finnas där då precis som nu.

Jag är jag, precis som jag alltid har varit.

Det finns stunder "perioder" som jag har känt mig så dålig och så ledsen att jag helst vill krypa ur mitt eget skinn.

Det finns stunder då jag har blivit så sårad att jag inte riktigt vetat vad jag ska göra av all min ledsamhet.

De senaste åren i mitt liv har varit de mest betydelsefulla och de mest lärorika år hittills.

De här åren har tvingat mig att uppleva och känna känslor som jag så länge förträngt. Ja ghar återupplevt gamla känslor och fått uppleva så många nya.

Jag har återupplevt gamla tider, för att kunna se dem från andra vinklar och sedan kunna lämna och gå vidare.

Det är som att mina 25 år har spolats tillbaka och jag har åter igen fått uppleva mina 25 år i livet fast i snabbspolning.

Jag har fått se vilka fantastiska "verktyg" jag har fått under min resa och vilka "verktyg" jag har har och behöver lägga till i min verktygslåda.

Min medvetenhet om mig själv har stärkt mig men även gjort det svårare i vissa stunder.

Jag lever med min fantastiske själsfrände som jag är så tacksam över att få dela mitt liv med.

Den kärleken jag har fått uppleva tillsammans med honom trodde jag aldrig fanns.

Jag trodde heller aldrig att någon någonsin skulle kunna känna mig fullt ut.

Idag finns det ingen annan som känner mig som Johan.

Det är inte alltid lätt när en människa känner varenda pusselbit av dig, men för mig har det varit den enda sanna vägen.

Känslan av stillhet och närhet och samhörighet som talar för sig själv är något av det vackraste jag har fått uppleva.

Att se sig själv i någon annan, fast man ändå är så olika - det är magiskt*

Idag vet jag vad kärlek är.

Idag kan jag se och förstå varför jag aldrig har känt att jag inte "riktigt passar in" och varför jag lätt har känt en massa känslor utan att förstå vart de kommer ifrån.

En fantastisk känsla är att kunna känna äkta glädje, att känna när man riktigt skrattar, och när det känns att det kommer innifrån.


*Med en enorm tacksamhet till livet och till alla de männsikor jag har fått möta under min resa såhär långt och speciellt till min mamma och pappa.

Till mina syskon.

Till alla våran underbara vänner som finns runt omkring oss.

Till min underbara lillängel och till min älskade Johan*

Ni är fanstastiska och så värdefulla för mig.


Nu fortsätter jag min resa...*

Min verklighet...*


Ser fram imot vad livet har att ge och nya möten.









Av Emma Andersson - 9 januari 2010 06:39

Tänk hur människor har påverkat oss och påverkar oss igenom hela livet.

Hur det har fått oss att känna och hur de får oss att känna på olika sätt.

Möten sätter helt klart sina spår.

Vissa möten blir längre vissa blir kortare.

Kanske är det kortaste mötet som påverkar dig mest.

Möten följer oss.

Vissa möten bär vi med oss igenom hela livet.

De finns alltid kvar i minnen.

De starka mötena.

Både negativa och postiva.

Ett möte som har ett eller annat sätt blivit betydelsefullt.

Jag önskar inte bort några möten idag.

Idag är jag glad för alla de möten jag har fått uppleva.

De har liksom lärt mig något på min resa.


De har i slutändan stärkt mig.




Av Emma Andersson - 7 januari 2010 20:36

Har börjat måla lite igen.

Avkoppling. Healande*


..................................................
..................................................
.


Har varit hemma oss mamsen ett par dagar, jag & Emira.

Johan har jobbat och jobbar fortfarande...

han jobbar minsan mycket när han jobbar.

Det är alltid avkopplande att vara hos mamma & Linus på landet, jag älskar landet!

Jag känner mer och mer för hus, och att få inreda!

Tänk att få inreda och göra precis som man själv vill utan att behöva tänka efter om man får eller ej.

Jag känner att jag behöver har närmre till naturen, den liksom kallar! 

Johan trivs mer att bo i lägenhet än vad jag gör, han har gjort det så länge att han inte känner samma behov som jag.

När vi väl börjar kolla på hus eller hittar ett hus som faller oss i känsla så blir han minst lika uppspelt som jag.

Jag vill ha mitt skaparrum där färg, penslar, dukar och pyssel kan få stå framme alltid.

En plats som är tillför skapande.

En plats man kan försvinna till i alla lägen.

En plats att hämta inspiration och energi i.


Å* jag vill finna mitt hus!



Av Emma Andersson - 7 januari 2010 19:55

       

 

Ett helt år har gått och vår lilla tjej blir 1 år imorgon.

Nu för ungefär ett år sedan låg jag kämpandes med värkar i väntan på lillängel äntligen skulle komma.

Klockan 02:42 bestämde sig äntligen efter lång väntan och kämpande vår lilla tjej för att komma ut. Hon vägde 3785g och var 48 cm lång och gud så vacker hon var denna lilla skapelse som helt plötsligt låg på min mage och kollade upp på mig med sina små kisande ögon.

Tårar,skratt,trötthet och glädje om vartannat. Det var nästan som att  den otroliga tröttheten man kände helt plötsligt bara försvann och intogs utav ett fantastiskt lyckorus och det man gjorde var att studera denna lilla skapelse.

Den stoltheten man kände så var helt enorm, tänk att hon är vår. ett utav de störstA minnena är dagen då vi skulle lämna sjukhuset för att bege oss hem till vårt eget hem. Då hade vi varit i en skyddad liten värld omringad utav personal i 2 dygn, men nu var det faktiskt tid att åka hem till verkligheten och detta lilla knyte skulle vi ta med oss hem.

Vi klädde på henne sin nalleoverall och satte ner henne i sin bilstol.

Det var en speciell känsla att hon faktiskt skulle med oss hem och att hon faktiskt var vår, och skulle hädanefter inte klara sig utan oss. Det var så overkligt men ändå så naturligt och så verkligt.

Hon sov hela vägen hem och fortsatte sen sova en lång stund när vi hade lagt ner henne i sin egen säng... det var som att hon kände trygghet direkt, det var hennes hem. Johan gick runt och filmade hela lägenheten den dagen precis som det såg ut då...den filmen ska vi visa henne en dag!


Just nu sussar hon i sin säng, helt ovetandes om att det är hennes alldra första riktiga födelsedag imorrn. Vi ska ha en mysig dag bara vi familjen*. På söndag blir det 1 års kalas med familj och vänner.

Emira ska minsan få smaka tårta för första gången!

Hon är en helt fantastiskt liten människa som skänker så mycket glädje var dag och sådan enorm kärlek. Livet har fått en helt annan mening sedan hon kom och varje dag känns helt ovärderlig. Vi skrattar, busar, lär och allt som hör till livet.

Hon är så älskade utav många, och så många små olika smeknamn har hon fått.


**************Mira, Miris, Bullen, Loppan, Grodan, Myran, lillängel*****************


Hipp Hiipp HURRA för imorrn är det vår lillängels födelsedag!



Av Emma Andersson - 3 januari 2010 21:40

   

 

Jag skulle kunna säga att jag har stängt in mig själv den senaste tiden...

det kommer perioder då lusten liksom försvinner och energin tar slut.

Jag slutar aldrig förundras hur jag fungerar som människa och varför det ska vara så komplicerat imellanåt.

Jag är egentligen inte alls komplicerad och det skulle inte alls behöva vara så svårt, men det blir det, och det blir det gång på gång!


Jag slits mellan tankar och handling och stannar någonstans mitt i mellan, varken eller skulle man fint kunna säga.

Jag står stilla liksom!

Jag är för feg ibland och den sidan är något jag skulle önska försvann.


Det är fantastiskt att vara mamma och att vara MAMMA.

Det är det vackraste jag vet, men det känns viktigt att inte bara vara mamma!

Det känns viktigt att få vara jag, bakom mamma!

Det är nog lätt att man glömmer bort, man glömmer bort att ge näring åt hela det som är jag.

..................................................

...............................................

Vår lillängel fyller snart 1 år!

Jag kan knappt förstå att det snart är ett år sedan hon såg rakt in i mina glädjetårfyllda ögon och för första gången mötes våra blickar!

Det var så bekant så bekant men ändå så Nytt*,

en obeskrivlig känsla som jag inte kan beskriva mer i ord. 

Nu lever hon här tillsammans med oss! Vi är en liten familj, och oj så underbar!

Ibland kommer man på sig själv hur självklart allt har blivit och hur självklart det är att hon traskar runt här hemma och är en utav oss.

Men så tänker man till och inser att det inte alls är en självklarhet utan en fanstisk gåva att få ha en sådan liten ängel i sitt hem, och att jag får vara hennes mamma.

Det är den finaste gåva jag har fått*

Hon är vår lillängel!


..................................................

................................................


En resa-Ett äventyr-En dröm-En verklighet


så blev det några ord efter en lång tid*














Av Emma Andersson - 16 november 2009 22:12


Älskade lillängel*.


..................................................
..................................................
.......................................

ärligheten talar.

Gång på gång.

snirklar ur.

det går inte.

Jag älskar ärligheten.

trots den gör ont.

trots att den sårar.

Ärligheten är ändå alltid vackrast.

Så länge vi försöker på olika sätt ta genväger för att komma undan sårbarheten i ärligheten blir bara sårbarheten ännu större och ännu tyngre.

Så länge vi känner att det vi gör inte är rätt men vi gör det ändå så gör vi inget annat än sårar och håller tillbaka oss själva. Vi kan leva igenom livet utan att leva. Vi lever när vi låter oss själva leva som de vi är utan tillbakahålla oss själva och förneka sanningen. Det som är sanningen är det som är sant för dig. Din väg är din väg och den vägen är den du ska följa. Om vi lever i en relation så får vi inte glömma bort oss själva som individer.

Trots vårt liv tillsammans med dem vi älskar får vi inte glömma bort oss själva.

Sanningen är ärligheten.

 

för eller senare måste du välja ärligheten i sanningen för att kunna leva ditt liv helt och fullt.

Dessto mer medvtena vi blir om oss själva och våra signaler dessto tydligare blir det...

Av Emma Andersson - 5 november 2009 10:19

       

 

Idag är det en såndär härlig dag känner jag.

jag mår riktigt bra och känner hur det "pirrar  kroppen av glädje".

Det är riktigt skönt att få känna så.

Jag och lillängel har en hemma dag och i eftermiddag/kväll ska vi åka och hälsa på lilla Lovisa.

Lillängel skryper runt överallt och reser sig så det gäller minsan att vara på sin vakt.


Nej! Jag har inte känt för att skriva på länge, det har inte känts bra.

Det har känt osant och jag gillar inte att känna att det jag skriver är inte helt sant.

Det kommer perioder då allt känns som en upprepning utav något gammalt något jag känner igen och något jag är trött på att återigen uppleva. De där perioderna hade jag helst varit utan.

Jag känner mig misslyckad och har svårt att ta för mig trots att jag vet vad jag ska göra, jag tror inte på mig själv,  på varken mina insikter eller kunskaper.

Det får vara sluta på det där nu! Jag vet att jag kan!


Den mesta tiden tillbringar jag med Emira och det är där jag lägger den största delen utav min energi.

Det är det mest underbara att vara mamma och jag skulle aldrig byta bort en dag, men det är också krävande och tar på krafterna. Hon är helt fantiskt detta lilla underverk och varje dag beundrar vi henne och ser hur hon tar sig fram i våran stora värld. Allt är så nytt och allt är så spännande*.

Jag älskar att vara tillsammans med min lilla familj, det är underbart och här är man alltid just den man är.


Meditationen har börjat igen vilket känns otroligt skönt och jag känner hur det ger mig ny kraft och energi.


Jag är alergisk mot ytlighet.


Jag längtar tills det är dags för adventsstjärnor och mer ljus....

I år ska vi minsan ha gran (en som är lika stor som lillängel ;) )mys*


I helgen var vi uppe i Steninge.

underbart.

På lördagen kom våra kära vänner upp Frida, Rikard och deras barn Lova och Loke.

Söndagen blev det julklappshandling på Ullared för mig och Frida.

En fin helg* Med mycket mys.....





Av Emma Andersson - 15 oktober 2009 21:06

 

 

Det positiva i mitt liv överväger helt klart.

Min lilla älskade familj som jag älskar över allt annat.

Ibland är det upp och nergånger i förhållandet men det mest underbara är att man har varandra och vet var man har varandra. Man lär av varandra och stöttar varandra.

Våran älskade lilla lillängel hon är verkligen en liten ängel och hon lyser upp våra dagar.

Jag är en stolt mamma och fantastiskt stolt över hur jag är som mamma. Jag kommer säkerligen ha brister i mitt uppfostrande, men jag gör mitt bästa efter mina förutsättningar.


*Alla gör sitt bästa efter sina förutsättningar*


Jag älskar er

Mai Tujhe pyaar Kartha Ho...

alltid.


En dag.

Vi.

Där.

Borta.

Någonstans.

Uppleva.

Äventyr.

Vi.

*Tillsammans*




Var på seans i veckan...

Lars Rydström

Intressant och givande*






Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards